high stakes voices gaming

Vicky, 26: jag missbrukade datorspel

I veckans artikel berättar Vicky, 26, om tecken på att någon missbrukar datorspel. Som tonåring spelade hon väldigt mycket och under en period missbrukade hon spel så pass mycket att hon tappat flera månader – eller år – då hon inte minns något annat än att hon spelade. Idag mår Vicky bättre, men vägen hit har varit lång. Känner du en ungdom som spelar väldigt mycket datorspel? Är du orolig för att det har en negativ påverkan på hen? I den här artikeln får du konkreta exempel på saker du kan vara uppmärksam på hos unga i din närhet. Att sitta uppe sent och vara trött ibland är inte farligt – det är när det blir en vana man bör vara uppmärksam. Detsamma gäller mat: ibland blir vi alla så uppslukade av det vi håller på med att vi glömmer bort att äta. Håll koll på mönster och tecken på att något problematiskt upprepas ofta. Då kan det vara läge att agera. På High Stakes erbjuder vi samtal för både anhöriga och spelmissbrukare där man får hjälp att sätta upp strategier – eller bara prata av sig. Kontakta oss på hej@highstakes.se för att boka in ett samtal.

 

Arbetar du med unga? Vill du ta del av våra gratis utbildningar om hur du som yrkesperson kan förebygga spelproblem hos de ungdomar du träffar? Vi pratar både om spel om pengar och datorspel. Här kan du läsa mer om vilka utbildningar vi erbjuder. Skicka ett mejl till hej@highstakes.se för att boka


Datorspel – ett möjligt missbruk

Gaming har alltid varit en väldigt rolig hobby. Jag spelade fotboll, red och hoppade trampolin som ung men inget höll mitt intresse som gaming gjorde. Det har följt mig upp i vuxen ålder och spelar en stor roll i min vardag än idag. Men min hobby var sorgligt nog mer än bara en hobby under flera år – det blev helt enkelt ett missbruk. Min absolut värsta period var någonstans mellan åren 2009 och 2011. Jag skriver någonstans däremellan eftersom jag i all ärlighet har “tappat bort” dessa år. Det är väldigt lätt nu som 26-åring att titta tillbaka på mitt 17-åriga jag och se allt jag gjorde fel; alla signaler som lätt hade kunnat tolkas med de kunskaper jag har idag om mitt missbruk. Tyvärr var jag inte i en situation där jag kunde göra den bedömningen själv.

 

Sömnen

Det absolut första som sakta men säkert började påverka mitt mående negativt var hur lite sömn jag fick. Jag drog ner på timmarna jag sov för att få fler framför datorn. Tog mig trött och hängig till skolan och ibland orkade jag inte ens ta mig dit. Det påverkade också när på dygnet jag faktiskt sov. Främst helger blev påverkade när jag fortfarande gick i skolan, då sov jag istället ofta mitt på dagen. Men där var även vardagar som jag satt uppe så länge eller till och med satt uppe hela natten så jag inte orkade skolan dagen därpå. Det eskalerade så mycket att jag hoppade av skolan.

 

Mat

Mycket av de spelande jag gjorde var beroende av teammates och tider. Jag blev extremt irriterad när jag blev kallad till matbordet när jag var mitt i ett game som inte gick att pausa. Ibland resulterade det i att jag helt enkelt inte åt alls eller så fick det bli snabbmat. Under dagen när jag var ensam hemma så kunde jag bli så fixerad vid spelandet att jag till och med glömde äta. Ofta levde jag på panpizza och energidryck för att orka.

 

Hygien

Spelandet började att ta så himla mycket av min tid att jag tog varje sekund jag kunde i från annat för att bli kvar vid skärmen. Det innebar att dagliga rutiner som tandborstning, hårborstning men även att ta en dusch blev ignorerade. Min hygien blev lidande av spelandet och under min absolut värsta period duschade jag inte på 3 veckor ibland.

 

Tankar, irritationer och lögner

Det var inte bara min fysiska hälsa som påverkades negativt men även min psykiska. Jag kunde ofta inte sluta tänka på spelen. Var det inte tankar kring matcher jag precis spelat så var det tankar om framtida spel. Dessa tankar bidrog ofta till koncentrationssvårigheter när jag var från datorn och irritation för jag så gärna ville tillbaka till den. Som nämnt blev jag extremt irriterad när jag blev kallad på till mat. Denna irritation gällde alla runt omkring mig när det hindrade mig från att spela. Dessa människor ljög jag också ofta för. Jag ljög om hur mycket jag spelade, jag ljög om de dagar jag inte orkat upp till skolan och de nätter jag satt uppe. Sist men inte minst ljög jag för mig själv när jag intala mig själv att jag inte hade ett problem.