Förra veckan berättade jag lite kort om hur Spelberoendes förening fungerar och är uppbyggt. Jag berättade också vem de samarbetar med och hur de agerar för att påverka samhället mot en bättre riktning. Idag tittar jag lite närmre på hur individens resa genom SBF kan se ut. Jag vill återigen tacka Madeleine Tügel på Spelberoendes förening för att vi fått förmånen att både ha er som samarbetspartner och som bollplank.

 

Vill du komma i kontakt med Spelberoendes förening? Du hittar deras hemsida med kontaktuppgifter här.

 


 

Klockan är 18:00 och dörrarna har precis öppnat. I lokalen på Olof Palmes plats är det full ruljans och utanför kan man höra ett dovt sorl från personerna som kommit till Spelberoendes förening för att prata om sitt spelmissbruk. Under en halvtimme dricks det kaffe, det fikas och det minglas. En del känner varandra sedan tidigare – andra är helt nya. Klockan 18:30 börjar mötet. Alla sätter sig ned och efter att alla hälsats välkomna och ledaren gått genom policys och regler – bland annat pratar man inte om spelsummor – och introducerat eventuella besökare delar alla upp sig i smågrupper. I smågrupperna blandar man både anhöriga och beroende, men försöker att dela upp grupperna så att anhöriga inte sitter med den man kommit dit tillsammans med. Det är så lätt att någon part känner sig skuldbelagd eller utpekad, och det är viktigt att man får prata fritt under de här mötena. Man sitter i smågrupper i ungefär en timme och pratar om problem eller funderingar, till exempel om man bör gå på företagets julfest som hålls på casinot, eller hur man som anhörig på bästa sätt hanterar ekonomin. Efter en timme samlas alla igen och sammanfattar kort vad man pratat om under kvällen. Därefter skiljs man åt tills nästa gång man ses på ett kvällsmöte.

 


 

Att ta kontakt med Spelberoendes förening i Malmö

De som vill komma i kontakt med Spelberoendes förening (SBF) gör det vanligtvis via telefon eller mejl. Från det att någon tagit första kontakten strävar SBF efter att kunna erbjuda en tid för enskilt samtal inom en vecka, och utöver det erbjuds också kvällsmöten. De individuella samtalen hålls främst under dagtid. De varar vanligtvis en timme. Under samtalet gör man en kartläggning av personens situation, vad det är som hänt och varför problemen har eskalerat. En del personer kommer själv till mötena, men andra kommer tillsammans med en anhörig eller annan viktig person. Ibland räcker det med ett första samtal för att kartlägga personens behov och spelvanor, men ibland kan man behöva träffas fler gånger. Då och då behöver personen också skuldrådgivning eller kontakt med socialtjänsten, och då hjälper SBF till att hänvisa till de instanser som finns i den kommun man bor i eller agerar som stöd i processen.

 

Upprepade möten viktig pusselbit i kampen mot spelberoende

Det där första samtalet är bara det första på en lång resa. Alla som kommer till SBF får rådet att gå på möten varje vecka eller så ofta man kan, eftersom det är en god metod för hjälp till självhjälp. Just att sitta och prata med andra om likartade problem är viktigt och givande för många, eftersom de då kan se verkliga exempel på människor som kommit ett eller flera steg längre i sin resa: då ser man också vinsterna med att ändra sitt beteende. Under både gruppsamtalen och de individuella samtalen jobbar man mycket med att förbättra personens självförtroende och självkänsla. Just eftersom SBF:s verksamhet är frivillig måste det finnas en motor till förändring och varje person som kommer måste ha en önskan och viljan att bli bättre: målet måste vara att komma ur sitt problem. Då och då händer det att man behöver boka in ytterligare ett samtal. Något av det viktigaste att känna till när man kommer är att SBF inte hjälper till med att lösa ekonomiska problem – de hjälper till med problematiken som ledde till ekonomiska problem från första början.

 

Det är just kvällsmötena som är ryggraden i verksamheten. Ibland visar det sig att personen behöver mer hjälp än den hjälp till självhjälp som SBF erbjuder, och då blir hen hänvisad till bland annat Beroendecentrum eller Öppenvårdshuset Gustav. Från och med januari 2019 kommer man också att kunna bli hänvisad till sin vårdcentral om man upplever att man behöver mer stöd. Då blir nämligen spelberoende inskrivet i socialtjänstlagen!

 

Möjlighet att ge tillbaka

Under kvällsmötena fungerar så kallade resurspersoner som samtalsledare. Dessa resurspersoner är personer som själv varit hjälpsökande och som nu vill ge tillbaka till SBF och gruppen. Det är deras uppgift att hålla samtalet aktuellt och relevant, och att påminna om när någon eventuellt bryter mot en regel och till exempel börjar prata om spelsummor eller jämföra olika typer av spel.

 

En sista fråga …

Jag ställde en sista fråga till Madeleine innan vi skildes åt. ”Vad är det som gör att er verksamhet fungerar så bra och som särskiljer er från andra typer av hjälp- eller behandlingsprogram?”

 

Madeleine svarade: ”Jag tror att det ligger mycket i att vi har en så stor bredd på missbruksproblematiken. En person som kommer första veckan och kämpar med att inte spela kan träffa en person som varit spelfri i sex veckor och tänka: dit kan jag också komma. Hen kan också träffa en person som varit spelfri i flera år och som gått genom alla möjliga problem på vägen. Det blir en bra mix av människor i olika stadier, och det fungerar på båda håll. Personen som varit spelfri i sex veckor kan se hur personen som kommer på sitt första möte mår, känna igen sig i hen och motiveras att fortsätta framåt för att inte hamna på ruta ett igen. Dessutom stärker möjligheten att hjälpa andra med råd och tips självförtroendet och självkänslan. Man mår bra av att hjälpa, och ser att man är behövd och uppskattad.”